SN46.3
1. Das Kapitel über Berge
1. Pabbatavagga
Tugend
„Mönche und Nonnen, da hat ein Mönch Tugend, Versenkung, Erkennen, Freiheit sowie Erkennen und Sehen der Freiheit vervollkommnet. Der bloße Anblick eines solchen Mönchs ist eine große Hilfe, sage ich. Auch ihn zu hören, sich zu ihm zu begeben, ihm seine Aufwartung zu machen, sich auf ihn zu besinnen oder fortzuziehen und ihm zu folgen ist eine große Hilfe, sage ich. Warum ist das so? Weil ein Mönch, nachdem er die Lehre solcher Mönche gehört hat, sowohl mit dem Körper als auch mit dem Geist zurückgezogen leben wird, während er sich an diese Lehre erinnert und darüber nachdenkt.
Zu einer solchen Zeit hat ein Mönch den Faktor des Erwachens Achtsamkeit in Gang gesetzt; er entwickelt ihn und vervollkommnet ihn. Wenn er auf diese Art achtsam lebt, erforscht, erkundet und untersucht er diese Lehre mit Weisheit.
Zu einer solchen Zeit hat ein Mönch den Faktor des Erwachens Erforschung der Gesetzmäßigkeiten in Gang gesetzt; er entwickelt ihn und vervollkommnet ihn. Wenn er auf diese Art die Gesetzmäßigkeiten mit Weisheit erforscht, wird seine Energie aufgerüttelt und unermüdlich.
Zu einer solchen Zeit hat ein Mönch den Faktor des Erwachens Energie in Gang gesetzt; er entwickelt ihn und vervollkommnet ihn. Wenn er energisch ist, kommt nicht-fleischliche Ekstase auf.
Zu einer solchen Zeit hat ein Mönch den Faktor des Erwachens Ekstase in Gang gesetzt; er entwickelt ihn und vervollkommnet ihn. Wenn der Geist in Ekstase ist, werden Körper und Geist still.
Zu einer solchen Zeit hat ein Mönch den Faktor des Erwachens Stille in Gang gesetzt; er entwickelt ihn und vervollkommnet ihn. Wenn der Körper still ist und man voller Seligkeit ist, versenkt sich der Geist im Samādhi.
Zu einer solchen Zeit hat ein Mönch den Faktor des Erwachens Versenkung in Gang gesetzt; er entwickelt ihn und vervollkommnet ihn. Über diesen im Samādhi versunkenen Geist wacht er genau mit Gleichmut.
Zu einer solchen Zeit hat ein Mönch den Faktor des Erwachens Gleichmut in Gang gesetzt; er entwickelt ihn und vervollkommnet ihn.
Wenn die sieben Faktoren des Erwachens auf diese Art entwickelt und gemehrt werden, kann man siebenfache Frucht und siebenfachen Vorteil erwarten. Welche siebenfache Frucht und welchen siebenfachen Vorteil? Man erlangt beizeiten in eben diesem Leben Erleuchtung. Wenn nicht, erlangt man Erleuchtung zur Zeit des Todes. Wenn nicht, erlischt man mit dem Auflösen der fünf niederen Fesseln zwischen zwei Leben. Wenn nicht, erlischt man mit dem Auflösen der fünf niederen Fesseln beim Auftreffen. Wenn nicht, erlischt man mit dem Auflösen der fünf niederen Fesseln ohne zusätzliche Anstrengung. Wenn nicht, erlischt man mit dem Auflösen der fünf niederen Fesseln mit zusätzlicher Anstrengung. Wenn nicht, geht man mit dem Auflösen der fünf niederen Fesseln stromaufwärts zum Akaniṭṭha-Bereich. Wenn die sieben Faktoren des Erwachens auf diese Art entwickelt und gemehrt werden, kann man diese siebenfache Frucht und diesen siebenfachen Vorteil erwarten.“
Ethics
“Mendicants, when a mendicant is accomplished in ethics, immersion, knowledge, freedom, or the knowledge and vision of freedom, even the sight of them is very helpful, I say. Even to hear them, approach them, pay homage to them, recollect them, or go forth following them is very helpful, I say. Why is that? Because after hearing the teaching of such mendicants, a mendicant will live withdrawn in both body and mind, as they recollect and think about that teaching.
At such a time, a mendicant has initiated the awakening factor of mindfulness; they develop it and perfect it. As they live mindfully in this way they investigate, explore, and inquire into that teaching with wisdom.
At such a time, a mendicant has initiated the awakening factor of investigation of principles; they develop it and perfect it. As they investigate principles with wisdom in this way their energy is roused up and unflagging.
At such a time, a mendicant has initiated the awakening factor of energy; they develop it and perfect it. When they’re energetic, rapture not of the flesh arises.
At such a time, a mendicant has initiated the awakening factor of rapture; they develop it and perfect it. When the mind is full of rapture, the body and mind become tranquil.
At such a time, a mendicant has initiated the awakening factor of tranquility; they develop it and perfect it. When the body is tranquil and one feels bliss, the mind becomes immersed in samādhi.
At such a time, a mendicant has initiated the awakening factor of immersion; they develop it and perfect it. They closely watch over that mind immersed in samādhi.
At such a time, a mendicant has initiated the awakening factor of equanimity; they develop it and perfect it.
When the seven awakening factors are developed and cultivated in this way they can expect seven fruits and benefits. What seven? They attain enlightenment early on in this very life. If not, they attain enlightenment at the time of death. If not, with the ending of the five lower fetters, they’re extinguished between one life and the next. If not, with the ending of the five lower fetters they’re extinguished upon landing. If not, with the ending of the five lower fetters they’re extinguished without extra effort. If not, with the ending of the five lower fetters they’re extinguished with extra effort. If not, with the ending of the five lower fetters they head upstream, going to the Akaniṭṭha realm. When the seven awakening factors are developed and cultivated in this way these are the seven fruits and benefits they can expect.”
Sīlasutta
“Ye te, bhikkhave, bhikkhū sīlasampannā samādhisampannā ñāṇasampannā vimuttisampannā vimuttiñāṇadassanasampannā, dassanampāhaṁ, bhikkhave, tesaṁ bhikkhūnaṁ bahukāraṁ vadāmi; savanampāhaṁ, bhikkhave, tesaṁ bhikkhūnaṁ bahukāraṁ vadāmi; upasaṅkamanampāhaṁ, bhikkhave, tesaṁ bhikkhūnaṁ bahukāraṁ vadāmi; payirupāsanampāhaṁ, bhikkhave, tesaṁ bhikkhūnaṁ bahukāraṁ vadāmi; anussatimpāhaṁ, bhikkhave, tesaṁ bhikkhūnaṁ bahukāraṁ vadāmi; anupabbajjampāhaṁ, bhikkhave, tesaṁ bhikkhūnaṁ bahukāraṁ vadāmi. Taṁ kissa hetu? Tathārūpānaṁ, bhikkhave, bhikkhūnaṁ dhammaṁ sutvā dvayena vūpakāsena vūpakaṭṭho viharati—kāyavūpakāsena ca cittavūpakāsena ca. So tathā vūpakaṭṭho viharanto taṁ dhammaṁ anussarati anuvitakketi.
Yasmiṁ samaye, bhikkhave, bhikkhu tathā vūpakaṭṭho viharanto taṁ dhammaṁ anussarati anuvitakketi, satisambojjhaṅgo tasmiṁ samaye bhikkhuno āraddho hoti; satisambojjhaṅgaṁ tasmiṁ samaye bhikkhu bhāveti; satisambojjhaṅgo tasmiṁ samaye bhikkhuno bhāvanāpāripūriṁ gacchati. So tathā sato viharanto taṁ dhammaṁ paññāya pavicinati pavicarati parivīmaṁsamāpajjati.
Yasmiṁ samaye, bhikkhave, bhikkhu tathā sato viharanto taṁ dhammaṁ paññāya pavicinati pavicarati parivīmaṁsamāpajjati, dhammavicayasambojjhaṅgo tasmiṁ samaye bhikkhuno āraddho hoti; dhammavicayasambojjhaṅgaṁ tasmiṁ samaye bhikkhu bhāveti; dhammavicayasambojjhaṅgo tasmiṁ samaye bhikkhuno bhāvanāpāripūriṁ gacchati. Tassa taṁ dhammaṁ paññāya pavicinato pavicarato parivīmaṁsamāpajjato āraddhaṁ hoti vīriyaṁ asallīnaṁ.
Yasmiṁ samaye, bhikkhave, bhikkhuno taṁ dhammaṁ paññāya pavicinato pavicarato parivīmaṁsamāpajjato āraddhaṁ hoti vīriyaṁ asallīnaṁ, vīriyasambojjhaṅgo tasmiṁ samaye bhikkhuno āraddho hoti; vīriyasambojjhaṅgaṁ tasmiṁ samaye bhikkhu bhāveti; vīriyasambojjhaṅgo tasmiṁ samaye bhikkhuno bhāvanāpāripūriṁ gacchati. Āraddhavīriyassa uppajjati pīti nirāmisā.
Yasmiṁ samaye, bhikkhave, bhikkhuno āraddhavīriyassa uppajjati pīti nirāmisā, pītisambojjhaṅgo tasmiṁ samaye bhikkhuno āraddho hoti; pītisambojjhaṅgaṁ tasmiṁ samaye bhikkhu bhāveti; pītisambojjhaṅgo tasmiṁ samaye bhikkhuno bhāvanāpāripūriṁ gacchati. Pītimanassa kāyopi passambhati, cittampi passambhati.
Yasmiṁ samaye, bhikkhave, bhikkhuno pītimanassa kāyopi passambhati cittampi passambhati, passaddhisambojjhaṅgo tasmiṁ samaye bhikkhuno āraddho hoti; passaddhisambojjhaṅgaṁ tasmiṁ samaye bhikkhu bhāveti; passaddhisambojjhaṅgo tasmiṁ samaye bhikkhuno bhāvanāpāripūriṁ gacchati. Passaddhakāyassa sukhino cittaṁ samādhiyati.
Yasmiṁ samaye, bhikkhave, bhikkhuno passaddhakāyassa sukhino cittaṁ samādhiyati, samādhisambojjhaṅgo tasmiṁ samaye bhikkhuno āraddho hoti; samādhisambojjhaṅgaṁ tasmiṁ samaye bhikkhu bhāveti; samādhisambojjhaṅgo tasmiṁ samaye bhikkhuno bhāvanāpāripūriṁ gacchati. So tathāsamāhitaṁ cittaṁ sādhukaṁ ajjhupekkhitā hoti.
Yasmiṁ samaye, bhikkhave, bhikkhu tathāsamāhitaṁ cittaṁ sādhukaṁ ajjhupekkhitā hoti, upekkhāsambojjhaṅgo tasmiṁ samaye bhikkhuno āraddho hoti; upekkhāsambojjhaṅgaṁ tasmiṁ samaye bhikkhu bhāveti; upekkhāsambojjhaṅgo tasmiṁ samaye bhikkhuno bhāvanāpāripūriṁ gacchati.
Evaṁ bhāvitesu kho, bhikkhave, sattasu sambojjhaṅgesu evaṁ bahulīkatesu satta phalā sattānisaṁsā pāṭikaṅkhā. Katame satta phalā sattānisaṁsā? Diṭṭheva dhamme paṭikacca aññaṁ ārādheti. No ce diṭṭheva dhamme paṭikacca aññaṁ ārādheti, atha maraṇakāle aññaṁ ārādheti. No ce diṭṭheva dhamme paṭikacca aññaṁ ārādheti, no ce maraṇakāle aññaṁ ārādheti, atha pañcannaṁ orambhāgiyānaṁ saṁyojanānaṁ parikkhayā antarāparinibbāyī hoti. No ce diṭṭheva dhamme paṭikacca aññaṁ ārādheti, no ce maraṇakāle aññaṁ ārādheti, no ce pañcannaṁ orambhāgiyānaṁ saṁyojanānaṁ parikkhayā antarāparinibbāyī hoti, atha pañcannaṁ orambhāgiyānaṁ saṁyojanānaṁ parikkhayā upahaccaparinibbāyī hoti. No ce diṭṭheva dhamme paṭikacca aññaṁ ārādheti, no ce maraṇakāle aññaṁ ārādheti, no ce pañcannaṁ orambhāgiyānaṁ saṁyojanānaṁ parikkhayā antarāparinibbāyī hoti, no ce pañcannaṁ orambhāgiyānaṁ saṁyojanānaṁ parikkhayā upahaccaparinibbāyī hoti, atha pañcannaṁ orambhāgiyānaṁ saṁyojanānaṁ parikkhayā asaṅkhāraparinibbāyī hoti. No ce diṭṭheva dhamme paṭikacca aññaṁ ārādheti, no ce maraṇakāle aññaṁ ārādheti, no ce pañcannaṁ orambhāgiyānaṁ saṁyojanānaṁ parikkhayā antarāparinibbāyī hoti, no ce pañcannaṁ orambhāgiyānaṁ saṁyojanānaṁ parikkhayā upahaccaparinibbāyī hoti, no ce pañcannaṁ orambhāgiyānaṁ saṁyojanānaṁ parikkhayā asaṅkhāraparinibbāyī hoti, atha pañcannaṁ orambhāgiyānaṁ saṁyojanānaṁ parikkhayā sasaṅkhāraparinibbāyī hoti. No ce diṭṭheva dhamme paṭikacca aññaṁ ārādheti, no ce maraṇakāle aññaṁ ārādheti, no ce pañcannaṁ orambhāgiyānaṁ saṁyojanānaṁ parikkhayā antarāparinibbāyī hoti, no ce pañcannaṁ orambhāgiyānaṁ saṁyojanānaṁ parikkhayā upahaccaparinibbāyī hoti, no ce pañcannaṁ orambhāgiyānaṁ saṁyojanānaṁ parikkhayā asaṅkhāraparinibbāyī hoti, no ce pañcannaṁ orambhāgiyānaṁ saṁyojanānaṁ parikkhayā sasaṅkhāraparinibbāyī hoti, atha pañcannaṁ orambhāgiyānaṁ saṁyojanānaṁ parikkhayā uddhaṁsoto hoti akaniṭṭhagāmī. Evaṁ bhāvitesu kho, bhikkhave, sattasu bojjhaṅgesu evaṁ bahulīkatesu ime satta phalā sattānisaṁsā pāṭikaṅkhā”ti.