SN12.31
4. Das Kapitel mit Kaḷāra dem Adligen
4. Kaḷārakhattiyavagga
Das Entstandene
Einmal hielt sich der Buddha bei Sāvatthī auf.
Da sagte der Buddha zum Ehrwürdigen Sāriputta: „Sāriputta, im ‚Weg zum anderen Ufer‘, in ‚Ajitas Fragen‘, heißt es:
‚Es gibt die, die die Lehre eingeschätzt haben, und vielerlei in Schulung Befindliche hier. Nun wirst du, der du wach bist, gebeten, mir ihr Verhalten zu berichten, Kamerad.‘
Wie ist die ausführliche Bedeutung dieser kurzen Aussage zu verstehen?“
Darauf schwieg Sāriputta.
Zum zweiten Mal …
und zum dritten Mal stellte der Buddha die gleiche Frage … und zum dritten Mal schwieg Sāriputta.
„Sāriputta, siehst du, dass dieses entstanden ist?“
„Herr, man sieht wahrhaftig mit rechter Weisheit, dass dieses entstanden ist. Wenn man das sieht, übt man für das Ziel der Ernüchterung, des Schwindens der Leidenschaft und des Aufhörens in Bezug auf das Entstandene. Man sieht wahrhaftig mit rechter Weisheit, dass es mit jenem als Nahrung entstanden ist. Wenn man das sieht, übt man für das Ziel der Ernüchterung, des Schwindens der Leidenschaft und des Aufhörens in Bezug auf die Nahrung für sein Entstehen. Man sieht wahrhaftig mit rechter Weisheit, dass, wenn jene Nahrung aufhört, das Entstandene aufhören muss. Wenn man das sieht, übt man für das Ziel der Ernüchterung, des Schwindens der Leidenschaft und des Aufhörens in Bezug auf das, was aufhören muss. So ist man ein in Schulung Befindlicher.
Und was, Herr, ist jemand, der die Lehre eingeschätzt hat? Herr, man sieht wahrhaftig mit rechter Weisheit, dass dieses entstanden ist. Wenn man das sieht, ist man aufgrund von Ernüchterung, Schwinden der Leidenschaft und Aufhören in Bezug auf das Entstandene durch Nicht-Ergreifen befreit. Man sieht wahrhaftig mit rechter Weisheit, dass es mit jenem als Nahrung entstanden ist. Wenn man das sieht, ist man aufgrund von Ernüchterung, Schwinden der Leidenschaft und Aufhören in Bezug auf die Nahrung für sein Entstehen durch Nicht-Ergreifen befreit. Man sieht wahrhaftig mit rechter Weisheit, dass, wenn jene Nahrung aufhört, das Entstandene aufhören muss. Wenn man das sieht, ist man aufgrund von Ernüchterung, Schwinden der Leidenschaft und Aufhören in Bezug auf das, was aufhören muss, durch Nicht-Ergreifen befreit. So hat man die Lehre eingeschätzt.
Herr, hinsichtlich des Spruchs im ‚Weg zum anderen Ufer‘, in ‚Ajitas Fragen‘:
‚Es gibt die, die die Lehre eingeschätzt haben, und vielerlei in Schulung Befindliche hier. Nun wirst du, der du wach bist, gebeten, mir ihr Verhalten zu berichten, Kamerad‘,
verstehe ich die ausführliche Bedeutung der kurzen Aussage so.“
„Gut, gut, Sāriputta! (Der Buddha wiederholt Sāriputtas gesamte Erläuterung und schließt:)
So ist die ausführliche Bedeutung dieser kurzen Aussage zu verstehen.“
What Has Come to Be
At one time the Buddha was staying near Sāvatthī.
Then the Buddha said to Venerable Sāriputta, “Sāriputta, this was said in ‘The Way to the Far Shore’, in ‘The Questions of Ajita’:
‘There are those who have appraised the teaching, and many kinds of trainees here. Now you, being alert, are asked to tell me their behavior, good fellow.’
How should we see the detailed meaning of this brief statement?”
When he said this, Sāriputta kept silent.
For a second time …
For a third time … Sāriputta kept silent.
“Sāriputta, do you see that this has come to be?”
“Sir, one truly sees with right wisdom that this has come to be. Seeing this, one is practicing for disillusionment, dispassion, and cessation regarding what has come to be. One truly sees with right wisdom that it originated with that as fuel. Seeing this, one is practicing for disillusionment, dispassion, and cessation regarding the fuel for its origination. One truly sees with right wisdom that when that fuel ceases, what has come to be is liable to cease. Seeing this, one is practicing for disillusionment, dispassion, and cessation regarding what is liable to cease. In this way one is a trainee.
And what, sir, is one who has appraised the teaching? Sir, one truly sees with right wisdom that this has come to be. Seeing this, one is freed by not grasping through disillusionment, dispassion, and cessation regarding what has come to be. One truly sees with right wisdom that it originated with that as fuel. Seeing this, one is freed by not grasping through disillusionment, dispassion, and cessation regarding the fuel for its origination. One truly sees with right wisdom that when that fuel ceases, what has come to be is liable to cease. Seeing this, one is freed by not grasping through disillusionment, dispassion, and cessation regarding what is liable to cease. In this way one has appraised the teaching.
Sir, regarding what was said in ‘The Way to the Far Shore’, in ‘The Questions of Ajita’:
‘There are those who have appraised the teaching, and many kinds of trainees here. Now you, being alert, are asked to tell me their behavior, good fellow.’
This is how I understand the detailed meaning of what was said in brief.”
“Good, good, Sāriputta!” (The Buddha repeated all of Sāriputta’s explanation, concluding:)
This is how to understand the detailed meaning of what was said in brief.”
Bhūtasutta
Ekaṁ samayaṁ bhagavā sāvatthiyaṁ viharati.
Tatra kho bhagavā āyasmantaṁ sāriputtaṁ āmantesi: “vuttamidaṁ, sāriputta, pārāyane ajitapañhe:
‘Ye ca saṅkhātadhammāse, ye ca sekkhā puthū idha; Tesaṁ me nipako iriyaṁ, puṭṭho pabrūhi mārisā’ti.
Imassa nu kho, sāriputta, saṅkhittena bhāsitassa kathaṁ vitthārena attho daṭṭhabbo”ti?
Evaṁ vutte, āyasmā sāriputto tuṇhī ahosi.
Dutiyampi kho bhagavā āyasmantaṁ sāriputtaṁ āmantesi …pe… dutiyampi kho āyasmā sāriputto tuṇhī ahosi.
Tatiyampi kho bhagavā āyasmantaṁ sāriputtaṁ āmantesi: “vuttamidaṁ, sāriputta, pārāyane ajitapañhe:
‘Ye ca saṅkhātadhammāse, ye ca sekkhā puthū idha; Tesaṁ me nipako iriyaṁ, puṭṭho pabrūhi mārisā’ti.
Imassa nu kho, sāriputta, saṅkhittena bhāsitassa kathaṁ vitthārena attho daṭṭhabbo”ti? Tatiyampi kho āyasmā sāriputto tuṇhī ahosi.
“Bhūtamidanti, sāriputta, passasī”ti?
“Bhūtamidanti, bhante, yathābhūtaṁ sammappaññāya passati. Bhūtamidanti yathābhūtaṁ sammappaññāya disvā bhūtassa nibbidāya virāgāya nirodhāya paṭipanno hoti. Tadāhārasambhavanti yathābhūtaṁ sammappaññāya passati. Tadāhārasambhavanti yathābhūtaṁ sammappaññāya disvā āhārasambhavassa nibbidāya virāgāya nirodhāya paṭipanno hoti. Tadāhāranirodhā yaṁ bhūtaṁ taṁ nirodhadhammanti yathābhūtaṁ sammappaññāya passati. Tadāhāranirodhā yaṁ bhūtaṁ taṁ nirodhadhammanti yathābhūtaṁ sammappaññāya disvā nirodhadhammassa nibbidāya virāgāya nirodhāya paṭipanno hoti. Evaṁ kho, bhante, sekkho hoti.
Kathañca, bhante, saṅkhātadhammo hoti? Bhūtamidanti, bhante, yathābhūtaṁ sammappaññāya passati. Bhūtamidanti yathābhūtaṁ sammappaññāya disvā bhūtassa nibbidā virāgā nirodhā anupādā vimutto hoti. Tadāhārasambhavanti yathābhūtaṁ sammappaññāya passati. Tadāhārasambhavanti yathābhūtaṁ sammappaññāya disvā āhārasambhavassa nibbidā virāgā nirodhā anupādā vimutto hoti. Tadāhāranirodhā yaṁ bhūtaṁ taṁ nirodhadhammanti yathābhūtaṁ sammappaññāya passati. Tadāhāranirodhā yaṁ bhūtaṁ taṁ nirodhadhammanti yathābhūtaṁ sammappaññāya disvā nirodhadhammassa nibbidā virāgā nirodhā anupādā vimutto hoti. Evaṁ kho, bhante, saṅkhātadhammo hoti.
Iti kho, bhante, yaṁ taṁ vuttaṁ pārāyane ajitapañhe:
‘Ye ca saṅkhātadhammāse, ye ca sekkhā puthū idha; Tesaṁ me nipako iriyaṁ, puṭṭho pabrūhi mārisā’ti.
Imassa khvāhaṁ, bhante, saṅkhittena bhāsitassa evaṁ vitthārena atthaṁ ājānāmī”ti.
“Sādhu sādhu, sāriputta, bhūtamidanti, sāriputta, yathābhūtaṁ sammappaññāya passati. Bhūtamidanti yathābhūtaṁ sammappaññāya disvā bhūtassa nibbidāya virāgāya nirodhāya paṭipanno hoti. Tadāhārasambhavanti yathābhūtaṁ sammappaññāya passati. Tadāhārasambhavanti yathābhūtaṁ sammappaññāya disvā āhārasambhavassa nibbidāya virāgāya nirodhāya paṭipanno hoti. Tadāhāranirodhā yaṁ bhūtaṁ taṁ nirodhadhammanti yathābhūtaṁ sammappaññāya passati. Tadāhāranirodhā yaṁ bhūtaṁ taṁ nirodhadhammanti yathābhūtaṁ sammappaññāya disvā nirodhadhammassa nibbidāya virāgāya nirodhāya paṭipanno hoti. Evaṁ kho, sāriputta, sekkho hoti.
Kathañca, sāriputta, saṅkhātadhammo hoti? Bhūtamidanti, sāriputta, yathābhūtaṁ sammappaññāya passati. Bhūtamidanti yathābhūtaṁ sammappaññāya disvā bhūtassa nibbidā virāgā nirodhā anupādā vimutto hoti. Tadāhārasambhavanti yathābhūtaṁ sammappaññāya passati. Tadāhārasambhavanti yathābhūtaṁ sammappaññāya disvā āhārasambhavassa nibbidā virāgā nirodhā anupādā vimutto hoti. Tadāhāranirodhā yaṁ bhūtaṁ taṁ nirodhadhammanti yathābhūtaṁ sammappaññāya passati. Tadāhāranirodhā yaṁ bhūtaṁ taṁ nirodhadhammanti yathābhūtaṁ sammappaññā disvā nirodhadhammassa nibbidā virāgā nirodhā anupādā vimutto hoti. Evaṁ kho, sāriputta, saṅkhātadhammo hoti. Iti kho, sāriputta, yaṁ taṁ vuttaṁ pārāyane ajitapañhe:
‘Ye ca saṅkhātadhammāse, ye ca sekkhā puthū idha; Tesaṁ me nipako iriyaṁ, puṭṭho pabrūhi mārisā’ti.
Imassa kho, sāriputta, saṅkhittena bhāsitassa evaṁ vitthārena attho daṭṭhabbo”ti.