MN46
Die große Lehrrede über das Aufnehmen von Übungen
Mahādhammasamādānasutta
So habe ich es gehört: Einmal hielt sich der Buddha bei Sāvatthī in Jetas Wäldchen auf, dem Kloster des Anāthapiṇḍika. Da wandte sich der Buddha an die Mönche und Nonnen: „Mönche und Nonnen!“
„Ehrwürdiger Herr“, antworteten sie. Der Buddha sagte:
„Mönche und Nonnen, die meisten Lebewesen haben den Wunsch, die Sehnsucht und die Hoffnung: ‚Ach, dass doch unerwünschte, unwillkommene und unangenehme Dinge abnehmen und erwünschte, willkommene und angenehme Dinge zunehmen würden!‘ Aber unerwünschte, unwillkommene und unangenehme Dinge nehmen für sie zu, und erwünschte, willkommene und angenehme Dinge nehmen ab. Was, denkt ihr, ist der Grund dafür?“
„Unsere Lehren wurzeln im Buddha. Er leitet uns und ist unsere Zuflucht. Herr, es wäre gut, wenn der Buddha selbst erklären würde, was das bedeutet. Die Mönche und Nonnen werden zuhören und es behalten.“
„Also dann, Mönche und Nonnen, hört zu und gebraucht den Geist gut, ich werde sprechen.“
„Ja, Herr“, antworteten sie. Der Buddha sagte:
„Da hat ein ungebildeter gewöhnlicher Mensch die Edlen nicht gesehen und ist in der Lehre der Edlen nicht bewandert und geschult. Er hat keine wahren Menschen gesehen und ist in der Lehre der wahren Menschen nicht bewandert und geschult. Er weiß nicht, welche Übungen er pflegen soll und welche nicht, an welche er sich halten soll und an welche nicht. So pflegt er Übungen, die er nicht pflegen soll, und hält sich an sie, und Übungen, die er pflegen soll, pflegt er nicht und hält sich nicht an sie. Wenn er das tut, nehmen unerwünschte, unwillkommene und unangenehme Dinge zu, und erwünschte, willkommene und angenehme Dinge nehmen ab. Warum ist das so? Weil es so ist für jemanden, der nicht erkennt.
Aber ein gebildeter edler Schüler hat die Edlen gesehen und ist in der Lehre der Edlen bewandert und geschult. Er hat wahre Menschen gesehen und ist in der Lehre der wahren Menschen bewandert und geschult. Er weiß, welche Übungen er pflegen soll und welche nicht, an welche er sich halten soll und an welche nicht. So pflegt er Übungen, die er pflegen soll, und hält sich an sie, und Übungen, die er nicht pflegen soll, pflegt er nicht und hält sich nicht an sie. Wenn er das tut, nehmen unerwünschte, unwillkommene und unangenehme Dinge ab, und erwünschte, willkommene und angenehme Dinge nehmen zu. Warum ist das so? Weil es so ist für jemanden, der erkennt.
Mönche und Nonnen, es gibt vier Arten, Übungen aufzunehmen. Welche vier? Es gibt eine Art, Übungen aufzunehmen, die jetzt schmerzhaft ist und zu künftigem Schmerz führt. Es gibt eine Art, Übungen aufzunehmen, die jetzt angenehm ist und zu künftigem Schmerz führt. Es gibt eine Art, Übungen aufzunehmen, die jetzt schmerzhaft ist und zu künftigem Glück führt. Es gibt eine Art, Übungen aufzunehmen, die jetzt angenehm ist und zu künftigem Glück führt.
Wenn es um die Art geht, Übungen aufzunehmen, die jetzt schmerzhaft ist und zu künftigem Schmerz führt, versteht ein Nichtswisser, der das nicht erkennt, nicht wahrhaftig: ‚Das ist die Art, Übungen aufzunehmen, die jetzt schmerzhaft ist und zu künftigem Schmerz führt.‘ Daher pflegt er diese Übung, statt sie zu vermeiden. Wenn er das tut, nehmen unerwünschte, unwillkommene und unangenehme Dinge zu, und erwünschte, willkommene und angenehme Dinge nehmen ab. Warum ist das so? Weil es so ist für jemanden, der nicht erkennt.
Wenn es um die Art geht, Übungen aufzunehmen, die jetzt angenehm ist und zu künftigem Schmerz führt, versteht ein Nichtswisser, der das nicht erkennt, nicht wahrhaftig: ‚Das ist die Art, Übungen aufzunehmen, die jetzt angenehm ist und zu künftigem Schmerz führt.‘ Daher pflegt er diese Übung, statt sie zu vermeiden. Wenn er das tut, nehmen unerwünschte, unwillkommene und unangenehme Dinge zu, und erwünschte, willkommene und angenehme Dinge nehmen ab. Warum ist das so? Weil es so ist für jemanden, der nicht erkennt.
Wenn es um die Art geht, Übungen aufzunehmen, die jetzt schmerzhaft ist und zu künftigem Glück führt, versteht ein Nichtswisser, der das nicht erkennt, nicht wahrhaftig: ‚Das ist die Art, Übungen aufzunehmen, die jetzt schmerzhaft ist und zu künftigem Glück führt.‘ Daher vermeidet er diese Übung, statt sie zu pflegen. Wenn er das tut, nehmen unerwünschte, unwillkommene und unangenehme Dinge zu, und erwünschte, willkommene und angenehme Dinge nehmen ab. Warum ist das so? Weil es so ist für jemanden, der nicht erkennt.
Wenn es um die Art geht, Übungen aufzunehmen, die jetzt angenehm ist und zu künftigem Glück führt, versteht ein Nichtswisser, der das nicht erkennt, nicht wahrhaftig: ‚Das ist die Art, Übungen aufzunehmen, die jetzt angenehm ist und zu künftigem Glück führt.‘ Daher vermeidet er diese Übung, statt sie zu pflegen. Wenn er das tut, nehmen unerwünschte, unwillkommene und unangenehme Dinge zu, und erwünschte, willkommene und angenehme Dinge nehmen ab. Warum ist das so? Weil es so ist für jemanden, der nicht erkennt.
Wenn es um die Art geht, Übungen aufzunehmen, die jetzt schmerzhaft ist und zu künftigem Schmerz führt, versteht ein Wissender, der das erkennt, wahrhaftig: ‚Das ist die Art, Übungen aufzunehmen, die jetzt schmerzhaft ist und zu künftigem Schmerz führt.‘ Daher vermeidet er diese Übung, statt sie zu pflegen. Wenn er das tut, nehmen unerwünschte, unwillkommene und unangenehme Dinge ab, und erwünschte, willkommene und angenehme Dinge nehmen zu. Warum ist das so? Weil es so ist für jemanden, der erkennt.
Wenn es um die Art geht, Übungen aufzunehmen, die jetzt angenehm ist und zu künftigem Schmerz führt, versteht ein Wissender, der das erkennt, wahrhaftig: ‚Das ist die Art, Übungen aufzunehmen, die jetzt angenehm ist und zu künftigem Schmerz führt.‘ Daher vermeidet er diese Übung, statt sie zu pflegen. Wenn er das tut, nehmen unerwünschte, unwillkommene und unangenehme Dinge ab, und erwünschte, willkommene und angenehme Dinge nehmen zu. Warum ist das so? Weil es so ist für jemanden, der erkennt.
Wenn es um die Art geht, Übungen aufzunehmen, die jetzt schmerzhaft ist und zu künftigem Glück führt, versteht ein Wissender, der das erkennt, wahrhaftig: ‚Das ist die Art, Übungen aufzunehmen, die jetzt schmerzhaft ist und zu künftigem Glück führt.‘ Daher pflegt er diese Übung, statt sie zu vermeiden. Wenn er das tut, nehmen unerwünschte, unwillkommene und unangenehme Dinge ab, und erwünschte, willkommene und angenehme Dinge nehmen zu. Warum ist das so? Weil es so ist für jemanden, der erkennt.
Wenn es um die Art geht, Übungen aufzunehmen, die jetzt angenehm ist und zu künftigem Glück führt, versteht ein Wissender, der das erkennt, wahrhaftig: ‚Das ist die Art, Übungen aufzunehmen, die jetzt angenehm ist und zu künftigem Glück führt.‘ Daher pflegt er diese Übung, statt sie zu vermeiden. Wenn er das tut, nehmen unerwünschte, unwillkommene und unangenehme Dinge ab, und erwünschte, willkommene und angenehme Dinge nehmen zu. Warum ist das so? Weil es so ist für jemanden, der erkennt.
Und was ist die Art, Übungen aufzunehmen, die jetzt schmerzhaft ist und zu künftigem Schmerz führt? Da tötet jemand mit Schmerz und Traurigkeit lebende Geschöpfe, und wegen dieser Taten erfährt er Schmerz und Traurigkeit. Mit Schmerz und Traurigkeit stiehlt er … begeht sexuelle Verfehlungen … lügt … gebraucht entzweiende Rede … harte Rede … redet Unsinn … ist begehrlich … böswillig … und hat falsche Ansicht, und wegen dieser Taten erfährt er Schmerz und Traurigkeit. Wenn sein Körper auseinanderbricht, nach dem Tod, wird er an einem verlorenen Ort wiedergeboren, einem schlechten Ort, in der Unterwelt, der Hölle. Das nennt man die Art, Übungen aufzunehmen, die jetzt schmerzhaft ist und zu künftigem Schmerz führt.
Und was ist die Art, Übungen aufzunehmen, die jetzt angenehm ist und zu künftigem Schmerz führt? Da tötet jemand mit Freude und Glück lebende Geschöpfe, und wegen dieser Tat erfährt er Freude und Glück. Mit Freude und Glück stiehlt er … begeht sexuelle Verfehlungen … lügt … gebraucht entzweiende Rede … harte Rede … redet Unsinn … ist begehrlich … böswillig … und hat falsche Ansicht, und wegen dieser Taten erfährt er Freude und Glück. Wenn sein Körper auseinanderbricht, nach dem Tod, wird er an einem verlorenen Ort wiedergeboren, einem schlechten Ort, in der Unterwelt, der Hölle. Das nennt man die Art, Übungen aufzunehmen, die jetzt angenehm ist und zu künftigem Schmerz führt.
Und was ist die Art, Übungen aufzunehmen, die jetzt schmerzhaft ist und zu künftigem Glück führt? Da vermeidet jemand mit Schmerz und Traurigkeit das Töten lebender Geschöpfe, und wegen dieser Taten erfährt er Schmerz und Traurigkeit. Mit Schmerz und Traurigkeit vermeidet er das Stehlen … das Begehen sexueller Verfehlungen … das Lügen … entzweiende Rede … harte Rede … das Unsinnreden … ist zufrieden … gütig … und hat rechte Ansicht, und wegen dieser Taten erfährt er Schmerz und Traurigkeit. Wenn sein Körper auseinanderbricht, nach dem Tod, wird er an einem guten Ort wiedergeboren, in einer himmlischen Welt. Das nennt man die Art, Übungen aufzunehmen, die jetzt schmerzhaft ist und zu künftigem Glück führt.
Und was ist die Art, Übungen aufzunehmen, die jetzt angenehm ist und zu künftigem Glück führt? Da vermeidet jemand mit Freude und Glück das Töten lebender Geschöpfe, und wegen dieser Taten erfährt er Freude und Glück. Mit Freude und Glück vermeidet er das Stehlen … das Begehen sexueller Verfehlungen … das Lügen … entzweiende Rede … harte Rede … das Unsinnreden … ist zufrieden … gütig … und hat rechte Ansicht, und wegen dieser Taten erfährt er Freude und Glück. Wenn sein Körper auseinanderbricht, nach dem Tod, wird er an einem guten Ort wiedergeboren, in einer himmlischen Welt. Das nennt man die Art, Übungen aufzunehmen, die jetzt angenehm ist und zu künftigem Glück führt. Das sind die vier Arten, Übungen aufzunehmen.
Wie wenn da vergifteter Bitterkürbis wäre. Dann käme da jemand, der leben wollte und nicht sterben, der Glück wollte und vor Schmerz zurückschreckte. Man sagte zu ihm: ‚He, Mann, hier ist vergifteter Bitterkürbis. Trink, wenn du magst. Wenn du es trinkst, werden Farbe, Geruch und Geschmack unappetitlich sein, und es wird zu Tod oder tödlichem Schmerz führen.‘ Er würde es nicht zurückweisen. Ohne nachzudenken würde er es trinken. Farbe, Geruch und Geschmack wären unappetitlich, und es würde zu Tod oder tödlichem Schmerz führen. Das kann man mit der Art, Übungen aufzunehmen, vergleichen, die jetzt schmerzhaft ist und zu künftigem Schmerz führt, sage ich.
Wie wenn da ein bronzener Pokal wäre, mit einem Getränk von ansprechender Farbe, ansprechendem Geruch und Geschmack, das aber vergiftet wäre. Dann käme da jemand, der leben wollte und nicht sterben, der Glück wollte und vor Schmerz zurückschreckte. Man sagte zu ihm: ‚He, Mann, hier ist ein bronzener Pokal mit einem Getränk von ansprechender Farbe, ansprechendem Geruch und Geschmack, das aber vergiftet ist. Trink, wenn du magst. Wenn du es trinkst, werden Farbe, Geruch und Geschmack appetitlich sein, doch es wird zu Tod oder tödlichem Schmerz führen.‘ Er würde es nicht zurückweisen. Ohne nachzudenken würde er es trinken. Farbe, Geruch und Geschmack wären appetitlich, aber es würde zu Tod oder tödlichem Schmerz führen. Das kann man mit der Art, Übungen aufzunehmen, vergleichen, die jetzt angenehm ist und zu künftigem Schmerz führt, sage ich.
Wie wenn da etwas ranziger Urin wäre, der mit verschiedenen Arzneien vermischt wäre. Dann käme da jemand, der Gelbsucht hätte. Man sagte zu ihm: ‚He, Mann, hier ist ranziger Urin, der mit verschiedenen Arzneien vermischt ist. Trink, wenn du magst. Wenn du ihn trinkst, werden Farbe, Geruch und Geschmack unappetitlich sein, doch wenn du ihn getrunken hast, wirst du glücklich sein.‘ Er würde ihn nicht zurückweisen. Nach Abschätzung würde er ihn trinken. Farbe, Geruch und Geschmack wären unappetitlich, doch wenn er ihn getrunken hätte, wäre er glücklich. Das kann man mit der Art, Übungen aufzunehmen, vergleichen, die jetzt schmerzhaft ist und zu künftigem Glück führt, sage ich.
Wie wenn da etwas Sauermilch, Honig, Ghee und Melasse wären, die miteinander vermischt wären. Dann käme da jemand, der Durchfall hätte. Man sagte zu ihm: ‚He, Mann, hier sind Sauermilch, Honig, Ghee und Melasse, die miteinander vermischt sind. Trink, wenn du magst. Wenn du es trinkst, werden Farbe, Geruch und Geschmack appetitlich sein, und wenn du es getrunken hast, wirst du glücklich sein.‘ Er würde es nicht zurückweisen. Nach Abschätzung würde er es trinken. Farbe, Geruch und Geschmack wären appetitlich, und wenn er es getrunken hätte, wäre er glücklich. Das kann man mit der Art, Übungen aufzunehmen, vergleichen, die jetzt angenehm ist und zu künftigem Glück führt, sage ich.
Wie wenn im letzten Monat der Regenzeit, zur Herbstzeit, der Himmel klar und wolkenlos ist: Wenn die Sonne zum Himmelszelt aufsteigt und alle Dunkelheit aus dem Raum vertrieben hat, leuchtet und glüht und strahlt sie. Ebenso vertreibt diese Art, Übungen aufzunehmen, die jetzt angenehm ist und zu künftigem Glück führt, die Doktrinen der verschiedenen anderen Asketen und Brahmanen, da sie leuchtet und glüht und strahlt.“
Das sagte der Buddha. Zufrieden begrüßten die Mönche und Nonnen die Worte des Buddha.
So I have heard. At one time the Buddha was staying near Sāvatthī in Jeta’s Grove, Anāthapiṇḍika’s monastery. There the Buddha addressed the mendicants, “Mendicants!”
“Venerable sir,” they replied. The Buddha said this:
“Mendicants, sentient beings typically have the wish, desire, and hope: ‘Oh, if only unlikable, undesirable, and disagreeable things would decrease, and likable, desirable, and agreeable things would increase!’ But exactly the opposite happens to them. What do you take to be the reason for this?”
“Our teachings are rooted in the Buddha. He is our guide and our refuge. Sir, may the Buddha himself please clarify the meaning of this. The mendicants will listen and remember it.”
“Well then, mendicants, listen and apply your mind well, I will speak.”
“Yes, sir,” they replied. The Buddha said this:
“Take an unlearned ordinary person who has not seen the noble ones, and is neither skilled nor trained in the teaching of the noble ones. They’ve not seen true persons, and are neither skilled nor trained in the teaching of the true persons. They don’t know what practices they should cultivate and foster, and what practices they shouldn’t cultivate and foster. So they cultivate and foster practices they shouldn’t, and don’t cultivate and foster practices they should. When they do so, unlikable, undesirable, and disagreeable things increase, and likable, desirable, and agreeable things decrease. Why is that? Because that’s what it’s like for the ignorant.
But a learned noble disciple has seen the noble ones, and is skilled and trained in the teaching of the noble ones. They’ve seen true persons, and are skilled and trained in the teaching of the true persons. They know what practices they should cultivate and foster, and what practices they shouldn’t cultivate and foster. So they cultivate and foster practices they should, and don’t cultivate and foster practices they shouldn’t. When they do so, unlikable, undesirable, and disagreeable things decrease, and likable, desirable, and agreeable things increase. Why is that? Because that’s what it’s like for the knowledgable.
Mendicants, there are these four ways of taking up practices. What four? There is a way of taking up practices that is painful now and results in future pain. There is a way of taking up practices that is pleasant now but results in future pain. There is a way of taking up practices that is painful now but results in future pleasure. There is a way of taking up practices that is pleasant now and results in future pleasure.
When it comes to the way of taking up practices that is painful now and results in future pain, an ignoramus, without knowing this, doesn’t truly understand: ‘This is the way of taking up practices that is painful now and results in future pain.’ So instead of avoiding that practice, they cultivate it. When they do so, unlikable, undesirable, and disagreeable things increase, and likable, desirable, and agreeable things decrease. Why is that? Because that’s what it’s like for the ignorant.
When it comes to the way of taking up practices that is pleasant now and results in future pain, an ignoramus … cultivates it … and disagreeable things increase …
When it comes to the way of taking up practices that is painful now and results in future pleasure, an ignoramus … doesn’t cultivate it … and disagreeable things increase …
When it comes to the way of taking up practices that is pleasant now and results in future pleasure, an ignoramus … doesn’t cultivate it … and disagreeable things increase … Why is that? Because that’s what it’s like for the ignorant.
When it comes to the way of taking up practices that is painful now and results in future pain, a wise person, knowing this, truly understands: ‘This is the way of taking up practices that is painful now and results in future pain.’ So instead of cultivating that practice, they avoid it. When they do so, unlikable, undesirable, and disagreeable things decrease, and likable, desirable, and agreeable things increase. Why is that? Because that’s what it’s like for the knowledgable.
When it comes to the way of taking up practices that is pleasant now and results in future pain, a wise person … doesn’t cultivate it … and agreeable things increase …
When it comes to the way of taking up practices that is painful now and results in future pleasure, a wise person … cultivates it … and agreeable things increase …
When it comes to the way of taking up practices that is pleasant now and results in future pleasure, a wise person, knowing this, truly understands: ‘This is the way of taking up practices that is pleasant now and results in future pleasure.’ So instead of avoiding that practice, they cultivate it. When they do so, unlikable, undesirable, and disagreeable things decrease, and likable, desirable, and agreeable things increase. Why is that? Because that’s what it’s like for the knowledgable.
And what is the way of taking up practices that is painful now and results in future pain? It’s when someone in pain and sadness kills living creatures, steals, and commits sexual misconduct. They use speech that’s false, backbiting, harsh, or nonsensical. And they’re covetous, malicious, with wrong view. Because of these things they experience pain and sadness. And when their body breaks up, after death, they’re reborn in a place of loss, a bad place, the underworld, hell. This is called the way of taking up practices that is painful now and results in future pain.
And what is the way of taking up practices that is pleasant now but results in future pain? It’s when someone with pleasure and happiness kills living creatures, steals, and commits sexual misconduct. They use speech that’s false, backbiting, harsh, or nonsensical. And they’re covetous, malicious, with wrong view. Because of these things they experience pleasure and happiness. But when their body breaks up, after death, they’re reborn in a place of loss, a bad place, the underworld, hell. This is called the way of taking up practices that is pleasant now but results in future pain.
And what is the way of taking up practices that is painful now but results in future pleasure? It’s when someone in pain and sadness doesn’t kill living creatures, steal, or commit sexual misconduct. They don’t use speech that’s false, backbiting, harsh, or nonsensical. And they’re contented, kind-hearted, with right view. Because of these things they experience pain and sadness. But when their body breaks up, after death, they’re reborn in a good place, a heavenly realm. This is called the way of taking up practices that is painful now but results in future pleasure.
And what is the way of taking up practices that is pleasant now and results in future pleasure? It’s when someone with pleasure and happiness doesn’t kill living creatures, steal, or commit sexual misconduct. They don’t use speech that’s false, backbiting, harsh, or nonsensical. And they’re contented, kind-hearted, with right view. Because of these things they experience pleasure and happiness. And when their body breaks up, after death, they’re reborn in a good place, a heavenly realm. This is called the way of taking up practices that is pleasant now and results in future pleasure. These are the four ways of taking up practices.
Suppose there was some bitter gourd mixed with poison. Then a man would come along who wants to live and doesn’t want to die, who wants to be happy and recoils from pain. They’d say to him: ‘Here, my friend, this is bitter gourd mixed with poison. Drink it if you like. If you drink it, the color, aroma, and flavor will be unappetizing, and it will result in death or deadly pain.’ He wouldn’t put it down. Without reflection, he’d drink it. The color, aroma, and flavor would be unappetizing, and it would result in death or deadly pain. This is comparable to the way of taking up practices that is painful now and results in future pain, I say.
Suppose there was a bronze goblet of beverage that had a nice color, aroma, and flavor. But it was mixed with poison. Then a man would come along who wants to live and doesn’t want to die, who wants to be happy and recoils from pain. They’d say to him: ‘Here, my friend, this bronze goblet of beverage has a nice color, aroma, and flavor. But it’s mixed with poison. Drink it if you like. If you drink it, the color, aroma, and flavor will be appetizing, but it will result in death or deadly pain.’ He wouldn’t put it down. Without reflection, he’d drink it. The color, aroma, and flavor would be appetizing, but it would result in death or deadly pain. This is comparable to the way of taking up practices that is pleasant now and results in future pain, I say.
Suppose there was some rancid urine mixed with different medicines. Then a man with jaundice would come along. They’d say to him: ‘Here, my friend, this is rancid urine mixed with different medicines. Drink it if you like. If you drink it, the color, aroma, and flavor will be unappetizing, but after drinking it you will be happy.’ He wouldn’t put it down. After appraisal, he’d drink it. The color, aroma, and flavor would be unappetizing, but after drinking it he would be happy. This is comparable to the way of taking up practices that is painful now and results in future pleasure, I say.
Suppose there was some curds, honey, ghee, and molasses all mixed together. Then a man with bloody dysentery would come along. They’d say to him: ‘Here, my friend, this is curds, honey, ghee, and molasses all mixed together. Drink it if you like. If you drink it, the color, aroma, and flavor will be appetizing, and after drinking it you will be happy.’ He wouldn’t put it down. After appraisal, he’d drink it. The color, aroma, and flavor would be appetizing, and after drinking it he would be happy. This is comparable to the way of taking up practices that is pleasant now and results in future pleasure, I say.
It’s like the last month of the rainy season, in autumn, when the heavens are sunny and cloudless. And as the sun is rising to the firmament, having dispelled all the darkness of space, it shines and glows and radiates. In the same way, this way of taking up practices that is pleasant now and results in future pleasure dispels the doctrines of the various other ascetics and brahmins as it shines and glows and radiates.”
That is what the Buddha said. Satisfied, the mendicants approved what the Buddha said.
Evaṁ me sutaṁ— ekaṁ samayaṁ bhagavā sāvatthiyaṁ viharati jetavane anāthapiṇḍikassa ārāme. Tatra kho bhagavā bhikkhū āmantesi: “bhikkhavo”ti.
“Bhadante”ti te bhikkhū bhagavato paccassosuṁ. Bhagavā etadavoca:
“yebhuyyena, bhikkhave, sattā evaṅkāmā evaṁchandā evaṁadhippāyā: ‘aho vata aniṭṭhā akantā amanāpā dhammā parihāyeyyuṁ, iṭṭhā kantā manāpā dhammā abhivaḍḍheyyun’ti. Tesaṁ, bhikkhave, sattānaṁ evaṅkāmānaṁ evaṁchandānaṁ evaṁadhippāyānaṁ aniṭṭhā akantā amanāpā dhammā abhivaḍḍhanti, iṭṭhā kantā manāpā dhammā parihāyanti. Tatra tumhe, bhikkhave, kaṁ hetuṁ paccethā”ti?
“Bhagavaṁmūlakā no, bhante, dhammā, bhagavaṁnettikā, bhagavaṁpaṭisaraṇā. Sādhu vata, bhante, bhagavantaññeva paṭibhātu etassa bhāsitassa attho; bhagavato sutvā bhikkhū dhāressantī”ti.
“Tena hi, bhikkhave, suṇātha, sādhukaṁ manasi karotha, bhāsissāmī”ti.
“Evaṁ, bhante”ti kho te bhikkhū bhagavato paccassosuṁ. Bhagavā etadavoca:
“Idha, bhikkhave, assutavā puthujjano, ariyānaṁ adassāvī ariyadhammassa akovido ariyadhamme avinīto, sappurisānaṁ adassāvī sappurisadhammassa akovido sappurisadhamme avinīto, sevitabbe dhamme na jānāti asevitabbe dhamme na jānāti, bhajitabbe dhamme na jānāti abhajitabbe dhamme na jānāti. So sevitabbe dhamme ajānanto asevitabbe dhamme ajānanto, bhajitabbe dhamme ajānanto abhajitabbe dhamme ajānanto, asevitabbe dhamme sevati sevitabbe dhamme na sevati, abhajitabbe dhamme bhajati bhajitabbe dhamme na bhajati. Tassa asevitabbe dhamme sevato sevitabbe dhamme asevato, abhajitabbe dhamme bhajato bhajitabbe dhamme abhajato aniṭṭhā akantā amanāpā dhammā abhivaḍḍhanti, iṭṭhā kantā manāpā dhammā parihāyanti. Taṁ kissa hetu? Evañhetaṁ, bhikkhave, hoti yathā taṁ aviddasuno.
Sutavā ca kho, bhikkhave, ariyasāvako, ariyānaṁ dassāvī ariyadhammassa kovido ariyadhamme suvinīto, sappurisānaṁ dassāvī sappurisadhammassa kovido sappurisadhamme suvinīto, sevitabbe dhamme jānāti asevitabbe dhamme jānāti, bhajitabbe dhamme jānāti abhajitabbe dhamme jānāti. So sevitabbe dhamme jānanto asevitabbe dhamme jānanto, bhajitabbe dhamme jānanto abhajitabbe dhamme jānanto, asevitabbe dhamme na sevati sevitabbe dhamme sevati, abhajitabbe dhamme na bhajati bhajitabbe dhamme bhajati. Tassa asevitabbe dhamme asevato sevitabbe dhamme sevato, abhajitabbe dhamme abhajato bhajitabbe dhamme bhajato, aniṭṭhā akantā amanāpā dhammā parihāyanti, iṭṭhā kantā manāpā dhammā abhivaḍḍhanti. Taṁ kissa hetu? Evañhetaṁ, bhikkhave, hoti yathā taṁ viddasuno.
Cattārimāni, bhikkhave, dhammasamādānāni. Katamāni cattāri? Atthi, bhikkhave, dhammasamādānaṁ paccuppannadukkhañceva āyatiñca dukkhavipākaṁ; atthi, bhikkhave, dhammasamādānaṁ paccuppannasukhaṁ āyatiṁ dukkhavipākaṁ; atthi, bhikkhave, dhammasamādānaṁ paccuppannadukkhaṁ āyatiṁ sukhavipākaṁ; atthi, bhikkhave, dhammasamādānaṁ paccuppannasukhañceva āyatiñca sukhavipākaṁ.
Tatra, bhikkhave, yamidaṁ dhammasamādānaṁ paccuppannadukkhañceva āyatiñca dukkhavipākaṁ, taṁ avidvā avijjāgato yathābhūtaṁ nappajānāti: ‘idaṁ kho dhammasamādānaṁ paccuppannadukkhañceva āyatiñca dukkhavipākan’ti. Taṁ avidvā avijjāgato yathābhūtaṁ appajānanto taṁ sevati, taṁ na parivajjeti. Tassa taṁ sevato, taṁ aparivajjayato, aniṭṭhā akantā amanāpā dhammā abhivaḍḍhanti, iṭṭhā kantā manāpā dhammā parihāyanti. Taṁ kissa hetu? Evañhetaṁ, bhikkhave, hoti yathā taṁ aviddasuno.
Tatra, bhikkhave, yamidaṁ dhammasamādānaṁ paccuppannasukhaṁ āyatiṁ dukkhavipākaṁ taṁ avidvā avijjāgato yathābhūtaṁ nappajānāti: ‘idaṁ kho dhammasamādānaṁ paccuppannasukhaṁ āyatiṁ dukkhavipākan’ti. Taṁ avidvā avijjāgato yathābhūtaṁ appajānanto taṁ sevati, taṁ na parivajjeti. Tassa taṁ sevato, taṁ aparivajjayato, aniṭṭhā akantā amanāpā dhammā abhivaḍḍhanti, iṭṭhā kantā manāpā dhammā parihāyanti. Taṁ kissa hetu? Evañhetaṁ, bhikkhave, hoti yathā taṁ aviddasuno.
Tatra, bhikkhave, yamidaṁ dhammasamādānaṁ paccuppannadukkhaṁ āyatiṁ sukhavipākaṁ, taṁ avidvā avijjāgato yathābhūtaṁ nappajānāti: ‘idaṁ kho dhammasamādānaṁ paccuppannadukkhaṁ āyatiṁ sukhavipākan’ti. Taṁ avidvā avijjāgato yathābhūtaṁ appajānanto taṁ na sevati, taṁ parivajjeti. Tassa taṁ asevato, taṁ parivajjayato, aniṭṭhā akantā amanāpā dhammā abhivaḍḍhanti, iṭṭhā kantā manāpā dhammā parihāyanti. Taṁ kissa hetu? Evañhetaṁ, bhikkhave, hoti yathā taṁ aviddasuno.
Tatra, bhikkhave, yamidaṁ dhammasamādānaṁ paccuppannasukhañceva āyatiñca sukhavipākaṁ, taṁ avidvā avijjāgato yathābhūtaṁ nappajānāti: ‘idaṁ kho dhammasamādānaṁ paccuppannasukhañceva āyatiñca sukhavipākan’ti. Taṁ avidvā avijjāgato yathābhūtaṁ appajānanto taṁ na sevati, taṁ parivajjeti. Tassa taṁ asevato, taṁ parivajjayato, aniṭṭhā akantā amanāpā dhammā abhivaḍḍhanti, iṭṭhā kantā manāpā dhammā parihāyanti. Taṁ kissa hetu? Evañhetaṁ, bhikkhave, hoti yathā taṁ aviddasuno.
Tatra, bhikkhave, yamidaṁ dhammasamādānaṁ paccuppannadukkhañceva āyatiñca dukkhavipākaṁ taṁ vidvā vijjāgato yathābhūtaṁ pajānāti: ‘idaṁ kho dhammasamādānaṁ paccuppannadukkhañceva āyatiñca dukkhavipākan’ti. Taṁ vidvā vijjāgato yathābhūtaṁ pajānanto taṁ na sevati, taṁ parivajjeti. Tassa taṁ asevato, taṁ parivajjayato, aniṭṭhā akantā amanāpā dhammā parihāyanti, iṭṭhā kantā manāpā dhammā abhivaḍḍhanti. Taṁ kissa hetu? Evañhetaṁ, bhikkhave, hoti yathā taṁ viddasuno.
Tatra, bhikkhave, yamidaṁ dhammasamādānaṁ paccuppannasukhaṁ āyatiṁ dukkhavipākaṁ taṁ vidvā vijjāgato yathābhūtaṁ pajānāti: ‘idaṁ kho dhammasamādānaṁ paccuppannasukhaṁ āyatiṁ dukkhavipākan’ti. Taṁ vidvā vijjāgato yathābhūtaṁ pajānanto taṁ na sevati, taṁ parivajjeti. Tassa taṁ asevato, taṁ parivajjayato, aniṭṭhā akantā amanāpā dhammā parihāyanti, iṭṭhā kantā manāpā dhammā abhivaḍḍhanti. Taṁ kissa hetu? Evañhetaṁ, bhikkhave, hoti yathā taṁ viddasuno.
Tatra, bhikkhave, yamidaṁ dhammasamādānaṁ paccuppannadukkhaṁ āyatiṁ sukhavipākaṁ taṁ vidvā vijjāgato yathābhūtaṁ pajānāti: ‘idaṁ kho dhammasamādānaṁ paccuppannadukkhaṁ āyatiṁ sukhavipākan’ti. Taṁ vidvā vijjāgato yathābhūtaṁ pajānanto taṁ sevati, taṁ na parivajjeti. Tassa taṁ sevato, taṁ aparivajjayato, aniṭṭhā akantā amanāpā dhammā parihāyanti, iṭṭhā kantā manāpā dhammā abhivaḍḍhanti. Taṁ kissa hetu? Evañhetaṁ, bhikkhave, hoti yathā taṁ viddasuno.
Tatra, bhikkhave, yamidaṁ dhammasamādānaṁ paccuppannasukhañceva āyatiñca sukhavipākaṁ taṁ vidvā vijjāgato yathābhūtaṁ pajānāti: ‘idaṁ kho dhammasamādānaṁ paccuppannasukhañceva āyatiñca sukhavipākan’ti. Taṁ vidvā vijjāgato yathābhūtaṁ pajānanto taṁ sevati, taṁ na parivajjeti. Tassa taṁ sevato, taṁ aparivajjayato, aniṭṭhā akantā amanāpā dhammā parihāyanti, iṭṭhā kantā manāpā dhammā abhivaḍḍhanti. Taṁ kissa hetu? Evañhetaṁ, bhikkhave, hoti yathā taṁ viddasuno.
Katamañca, bhikkhave, dhammasamādānaṁ paccuppannadukkhañceva āyatiñca dukkhavipākaṁ? Idha, bhikkhave, ekacco sahāpi dukkhena sahāpi domanassena pāṇātipātī hoti, pāṇātipātapaccayā ca dukkhaṁ domanassaṁ paṭisaṁvedeti; sahāpi dukkhena sahāpi domanassena adinnādāyī hoti, adinnādānapaccayā ca dukkhaṁ domanassaṁ paṭisaṁvedeti; sahāpi dukkhena sahāpi domanassena kāmesu micchācārī hoti, kāmesu micchācārapaccayā ca dukkhaṁ domanassaṁ paṭisaṁvedeti; sahāpi dukkhena sahāpi domanassena musāvādī hoti, musāvādapaccayā ca dukkhaṁ domanassaṁ paṭisaṁvedeti; sahāpi dukkhena sahāpi domanassena pisuṇavāco hoti, pisuṇavācāpaccayā ca dukkhaṁ domanassaṁ paṭisaṁvedeti; sahāpi dukkhena sahāpi domanassena pharusavāco hoti, pharusavācāpaccayā ca dukkhaṁ domanassaṁ paṭisaṁvedeti; sahāpi dukkhena sahāpi domanassena samphappalāpī hoti, samphappalāpapaccayā ca dukkhaṁ domanassaṁ paṭisaṁvedeti; sahāpi dukkhena sahāpi domanassena abhijjhālu hoti, abhijjhāpaccayā ca dukkhaṁ domanassaṁ paṭisaṁvedeti; sahāpi dukkhena sahāpi domanassena byāpannacitto hoti, byāpādapaccayā ca dukkhaṁ domanassaṁ paṭisaṁvedeti; sahāpi dukkhena sahāpi domanassena micchādiṭṭhi hoti, micchādiṭṭhipaccayā ca dukkhaṁ domanassaṁ paṭisaṁvedeti. So kāyassa bhedā paraṁ maraṇā apāyaṁ duggatiṁ vinipātaṁ nirayaṁ upapajjati. Idaṁ vuccati, bhikkhave, dhammasamādānaṁ paccuppannadukkhañceva āyatiñca dukkhavipākaṁ.
Katamañca, bhikkhave, dhammasamādānaṁ paccuppannasukhaṁ āyatiṁ dukkhavipākaṁ? Idha, bhikkhave, ekacco sahāpi sukhena sahāpi somanassena pāṇātipātī hoti, pāṇātipātapaccayā ca sukhaṁ somanassaṁ paṭisaṁvedeti; sahāpi sukhena sahāpi somanassena adinnādāyī hoti, adinnādānapaccayā ca sukhaṁ somanassaṁ paṭisaṁvedeti; sahāpi sukhena sahāpi somanassena kāmesumicchācārī hoti, kāmesumicchācārapaccayā ca sukhaṁ somanassaṁ paṭisaṁvedeti; sahāpi sukhena sahāpi somanassena musāvādī hoti, musāvādapaccayā ca sukhaṁ somanassaṁ paṭisaṁvedeti; sahāpi sukhena sahāpi somanassena pisuṇavāco hoti, pisuṇavācāpaccayā ca sukhaṁ somanassaṁ paṭisaṁvedeti; sahāpi sukhena sahāpi somanassena pharusavāco hoti, pharusavācāpaccayā ca sukhaṁ somanassaṁ paṭisaṁvedeti; sahāpi sukhena sahāpi somanassena samphappalāpī hoti, samphappalāpapaccayā ca sukhaṁ somanassaṁ paṭisaṁvedeti; sahāpi sukhena sahāpi somanassena abhijjhālu hoti, abhijjhāpaccayā ca sukhaṁ somanassaṁ paṭisaṁvedeti; sahāpi sukhena sahāpi somanassena byāpannacitto hoti, byāpādapaccayā ca sukhaṁ somanassaṁ paṭisaṁvedeti; sahāpi sukhena sahāpi somanassena micchādiṭṭhi hoti, micchādiṭṭhipaccayā ca sukhaṁ somanassaṁ paṭisaṁvedeti. So kāyassa bhedā paraṁ maraṇā apāyaṁ duggatiṁ vinipātaṁ nirayaṁ upapajjati. Idaṁ vuccati, bhikkhave, dhammasamādānaṁ paccuppannasukhaṁ āyatiṁ dukkhavipākaṁ.
Katamañca, bhikkhave, dhammasamādānaṁ paccuppannadukkhaṁ āyatiṁ sukhavipākaṁ? Idha, bhikkhave, ekacco sahāpi dukkhena sahāpi domanassena pāṇātipātā paṭivirato hoti, pāṇātipātā veramaṇīpaccayā ca dukkhaṁ domanassaṁ paṭisaṁvedeti; sahāpi dukkhena sahāpi domanassena adinnādānā paṭivirato hoti, adinnādānā veramaṇīpaccayā ca dukkhaṁ domanassaṁ paṭisaṁvedeti; sahāpi dukkhena sahāpi domanassena kāmesumicchācārā paṭivirato hoti, kāmesumicchācārā veramaṇīpaccayā ca dukkhaṁ domanassaṁ paṭisaṁvedeti; sahāpi dukkhena sahāpi domanassena musāvādā paṭivirato hoti, musāvādā veramaṇīpaccayā ca dukkhaṁ domanassaṁ paṭisaṁvedeti; sahāpi dukkhena sahāpi domanassena pisuṇāya vācāya paṭivirato hoti, pisuṇāya vācāya veramaṇīpaccayā ca dukkhaṁ domanassaṁ paṭisaṁvedeti; sahāpi dukkhena sahāpi domanassena pharusāya vācāya paṭivirato hoti, pharusāya vācāya veramaṇīpaccayā ca dukkhaṁ domanassaṁ paṭisaṁvedeti; sahāpi dukkhena sahāpi domanassena samphappalāpā paṭivirato hoti, samphappalāpā veramaṇīpaccayā ca dukkhaṁ domanassaṁ paṭisaṁvedeti; sahāpi dukkhena sahāpi domanassena anabhijjhālu hoti, anabhijjhāpaccayā ca dukkhaṁ domanassaṁ paṭisaṁvedeti; sahāpi dukkhena sahāpi domanassena abyāpannacitto hoti, abyāpādapaccayā ca dukkhaṁ domanassaṁ paṭisaṁvedeti; sahāpi dukkhena sahāpi domanassena sammādiṭṭhi hoti, sammādiṭṭhipaccayā ca dukkhaṁ domanassaṁ paṭisaṁvedeti. So kāyassa bhedā paraṁ maraṇā sugatiṁ saggaṁ lokaṁ upapajjati. Idaṁ vuccati, bhikkhave, dhammasamādānaṁ paccuppannadukkhaṁ āyatiṁ sukhavipākaṁ.
Katamañca, bhikkhave, dhammasamādānaṁ paccuppannasukhañceva āyatiñca sukhavipākaṁ? Idha, bhikkhave, ekacco sahāpi sukhena sahāpi somanassena pāṇātipātā paṭivirato hoti, pāṇātipātā veramaṇīpaccayā ca sukhaṁ somanassaṁ paṭisaṁvedeti; sahāpi sukhena sahāpi somanassena adinnādānā paṭivirato hoti, adinnādānā veramaṇīpaccayā ca sukhaṁ somanassaṁ paṭisaṁvedeti; sahāpi sukhena sahāpi somanassena kāmesumicchācārā paṭivirato hoti, kāmesumicchācārā veramaṇīpaccayā ca sukhaṁ somanassaṁ paṭisaṁvedeti; sahāpi sukhena sahāpi somanassena musāvādā paṭivirato hoti, musāvādā veramaṇīpaccayā ca sukhaṁ somanassaṁ paṭisaṁvedeti; sahāpi sukhena sahāpi somanassena pisuṇāya vācāya paṭivirato hoti, pisuṇāya vācāya veramaṇīpaccayā ca sukhaṁ somanassaṁ paṭisaṁvedeti; sahāpi sukhena sahāpi somanassena pharusāya vācāya paṭivirato hoti, pharusāya vācāya veramaṇīpaccayā ca sukhaṁ somanassaṁ paṭisaṁvedeti; sahāpi sukhena sahāpi somanassena samphappalāpā paṭivirato hoti, samphappalāpā veramaṇīpaccayā ca sukhaṁ somanassaṁ paṭisaṁvedeti; sahāpi sukhena sahāpi somanassena anabhijjhālu hoti, anabhijjhāpaccayā ca sukhaṁ somanassaṁ paṭisaṁvedeti; sahāpi sukhena sahāpi somanassena abyāpannacitto hoti, abyāpādapaccayā ca sukhaṁ somanassaṁ paṭisaṁvedeti; sahāpi sukhena sahāpi somanassena sammādiṭṭhi hoti, sammādiṭṭhipaccayā ca sukhaṁ somanassaṁ paṭisaṁvedeti. So kāyassa bhedā paraṁ maraṇā sugatiṁ saggaṁ lokaṁ upapajjati. Idaṁ, vuccati, bhikkhave, dhammasamādānaṁ paccuppannasukhañceva āyatiñca sukhavipākaṁ. Imāni kho, bhikkhave, cattāri dhammasamādānāni.
Seyyathāpi, bhikkhave, tittakālābu visena saṁsaṭṭho. Atha puriso āgaccheyya jīvitukāmo amaritukāmo sukhakāmo dukkhappaṭikūlo. Tamenaṁ evaṁ vadeyyuṁ: ‘ambho purisa, ayaṁ tittakālābu visena saṁsaṭṭho, sace ākaṅkhasi piva. Tassa te pivato ceva nacchādessati vaṇṇenapi gandhenapi rasenapi, pivitvā ca pana maraṇaṁ vā nigacchasi maraṇamattaṁ vā dukkhan’ti. So taṁ appaṭisaṅkhāya piveyya, nappaṭinissajjeyya. Tassa taṁ pivato ceva nacchādeyya vaṇṇenapi gandhenapi rasenapi, pivitvā ca pana maraṇaṁ vā nigaccheyya maraṇamattaṁ vā dukkhaṁ. Tathūpamāhaṁ, bhikkhave, imaṁ dhammasamādānaṁ vadāmi, yamidaṁ dhammasamādānaṁ paccuppannadukkhañceva āyatiñca dukkhavipākaṁ.
Seyyathāpi, bhikkhave, āpānīyakaṁso vaṇṇasampanno gandhasampanno rasasampanno. So ca kho visena saṁsaṭṭho. Atha puriso āgaccheyya jīvitukāmo amaritukāmo sukhakāmo dukkhappaṭikūlo. Tamenaṁ evaṁ vadeyyuṁ: ‘ambho purisa, ayaṁ āpānīyakaṁso vaṇṇasampanno gandhasampanno rasasampanno. So ca kho visena saṁsaṭṭho, sace ākaṅkhasi piva. Tassa te pivatohi kho chādessati vaṇṇenapi gandhenapi rasenapi, pivitvā ca pana maraṇaṁ vā nigacchasi maraṇamattaṁ vā dukkhan’ti. So taṁ appaṭisaṅkhāya piveyya, nappaṭinissajjeyya. Tassa taṁ pivatohi kho chādeyya vaṇṇenapi gandhenapi rasenapi, pivitvā ca pana maraṇaṁ vā nigaccheyya maraṇamattaṁ vā dukkhaṁ. Tathūpamāhaṁ, bhikkhave, imaṁ dhammasamādānaṁ vadāmi, yamidaṁ dhammasamādānaṁ paccuppannasukhaṁ āyatiṁ dukkhavipākaṁ.
Seyyathāpi, bhikkhave, pūtimuttaṁ nānābhesajjehi saṁsaṭṭhaṁ. Atha puriso āgaccheyya paṇḍukarogī. Tamenaṁ evaṁ vadeyyuṁ: ‘ambho purisa, idaṁ pūtimuttaṁ nānābhesajjehi saṁsaṭṭhaṁ, sace ākaṅkhasi piva. Tassa te pivatohi kho nacchādessati vaṇṇenapi gandhenapi rasenapi, pivitvā ca pana sukhī bhavissasī’ti. So taṁ paṭisaṅkhāya piveyya, nappaṭinissajjeyya. Tassa taṁ pivatohi kho nacchādeyya vaṇṇenapi gandhenapi rasenapi, pivitvā ca pana sukhī assa. Tathūpamāhaṁ, bhikkhave, imaṁ dhammasamādānaṁ vadāmi, yamidaṁ dhammasamādānaṁ paccuppannadukkhaṁ āyatiṁ sukhavipākaṁ.
Seyyathāpi, bhikkhave, dadhi ca madhu ca sappi ca phāṇitañca ekajjhaṁ saṁsaṭṭhaṁ. Atha puriso āgaccheyya lohitapakkhandiko. Tamenaṁ evaṁ vadeyyuṁ: ‘ambho purisa, idaṁ dadhi ca madhu ca sappi ca phāṇitañca ekajjhaṁ saṁsaṭṭhaṁ, sace ākaṅkhasi piva. Tassa te pivato ceva chādessati vaṇṇenapi gandhenapi rasenapi, pivitvā ca pana sukhī bhavissasī’ti. So taṁ paṭisaṅkhāya piveyya, nappaṭinissajjeyya. Tassa taṁ pivato ceva chādeyya vaṇṇenapi gandhenapi rasenapi, pivitvā ca pana sukhī assa. Tathūpamāhaṁ, bhikkhave, imaṁ dhammasamādānaṁ vadāmi, yamidaṁ dhammasamādānaṁ paccuppannasukhañceva āyatiñca sukhavipākaṁ.
Seyyathāpi, bhikkhave, vassānaṁ pacchime māse saradasamaye viddhe vigatavalāhake deve ādicco nabhaṁ abbhussakkamāno sabbaṁ ākāsagataṁ tamagataṁ abhivihacca bhāsate ca tapate ca virocate ca; evameva kho, bhikkhave, yamidaṁ dhammasamādānaṁ paccuppannasukhañceva āyatiñca sukhavipākaṁ tadaññe puthusamaṇabrāhmaṇaparappavāde abhivihacca bhāsate ca tapate ca virocate cā”ti.
Idamavoca bhagavā. Attamanā te bhikkhū bhagavato bhāsitaṁ abhinandunti.