AN3.126
13. Das Kapitel in Kusinārā
13. Kusināravagga
Der Kālāmer Bharaṇḍu
Einmal wanderte der Buddha durch das Land der Kosaler und kam nach Kapilavatthu.
Der Sakyer Mahānāma hörte von seiner Ankunft. Er ging zum Buddha, verbeugte sich und stellte sich zur Seite hin. Der Buddha sagte zu ihm: „Geh nach Kapilavatthu, Mahānāma, und sieh nach, ob es ein geeignetes Gästehaus gibt, wo ich übernachten kann.“
„Ja, Herr“, erwiderte Mahānāma. Er ging nach Kapilavatthu zurück und suchte die ganze Stadt ab, aber er konnte kein geeignetes Gästehaus finden, in dem der Buddha übernachten konnte.
Da ging Mahānāma zum Buddha und sagte zu ihm: „Herr, es gibt in Kapilavatthu kein geeignetes Gästehaus, in dem du übernachten könntest. Aber da ist dieser Kālāmer Bharaṇḍu, der früher ein geistlicher Gefährte des Buddha war. Warum übernachtest du nicht in seiner Klause?“
„Mahānāma, geh und richte eine Matte her.“
„Ja, Herr“, erwiderte Mahānāma. Er ging zu Bharaṇḍus Klause, richtete eine Matte her und stellte Wasser zum Füßewaschen bereit. Dann ging er zum Buddha zurück und sagte zu ihm: „Die Matte und das Wasser zum Füßewaschen sind bereit. Bitte, Herr, komm nach deinem Belieben.“
Da ging der Buddha zu Bharaṇḍus Klause, setzte sich auf die bereitgelegte Matte und wusch seine Füße.
Da dachte Mahānāma: „Für heute ist es zu spät, dem Buddha meine Aufwartung zu machen. Er ist müde. Ich werde das morgen tun.“ Er verbeugte sich vor dem Buddha, umrundete ihn respektvoll, die rechte Seite ihm zugewandt, und ging.
Als dann die Nacht vorüber war, ging der Sakyer Mahānāma zum Buddha und setzte sich zur Seite hin. Der Buddha sagte zu ihm:
„Mahānāma, man findet drei Lehrer in der Welt. Welche drei? Ein Lehrer verficht das vollständige Verstehen von Sinnenfreuden, nicht aber von Formen und Gefühlen. Ein anderer Lehrer verficht das vollständige Verstehen von Sinnenfreuden und Formen, nicht aber von Gefühlen. Und wieder ein anderer Lehrer verficht das vollständige Verstehen von Sinnenfreuden, Formen und Gefühlen. Das sind die drei Lehrer, die man in der Welt findet. Haben diese Lehrer das gleiche Ziel oder haben sie verschiedene Ziele?“
Daraufhin sagte Bharaṇḍu zu Mahānāma: „Sag, sie sind gleich, Mahānāma!“
Der Buddha sagte: „Sag, sie sind verschieden, Mahānāma!“
Zum zweiten Mal sagte Bharaṇḍu: „Sag, sie sind gleich, Mahānāma!“
Der Buddha sagte: „Sag, sie sind verschieden, Mahānāma!“
Zum dritten Mal sagte Bharaṇḍu: „Sag, sie sind gleich, Mahānāma!“
Der Buddha sagte: „Sag, sie sind verschieden, Mahānāma!“
Da dachte Bharaṇḍu: „Der Buddha hat mich dreimal unter den Augen dieses ranghohen Mahānāma zurechtgewiesen. Ich sollte wohl aus Kapilavatthu fortgehen.“ Da verließ Bharaṇḍu Kapilavatthu und kam nie mehr zurück.
Bharaṇḍu Kālāma
At one time the Buddha was wandering in the land of the Kosalans when he arrived at Kapilavatthu.
Mahānāma the Sakyan heard that he had arrived. He went up to the Buddha, bowed, and stood to one side. The Buddha said to him, “Go into Kapilavatthu, Mahānāma, and check if there’s a suitable guest house where I can spend the night.”
“Yes, sir,” replied Mahānāma. He returned to Kapilavatthu and searched all over the city, but he couldn’t see a suitable guest house for the Buddha to spend the night.
Then Mahānāma went up to the Buddha, and said to him, “Sir, there’s no suitable guest house in Kapilavatthu for you to spend the night. But there is this Bharaṇḍu the Kālāma, who used to be the Buddha’s spiritual companion. Why don’t you spend the night at his hermitage?”
“Go, Mahānāma, and set out a mat.”
“Yes, sir,” replied Mahānāma. He went to Bharaṇḍu’s hermitage, where he set out a mat, and got foot-washing water ready. Then he went back to the Buddha and said to him, “The mat and foot-washing water are set out. Please, sir, go at your convenience.”
Then the Buddha went to Bharaṇḍu’s hermitage, sat down on the seat spread out, and washed his feet.
Then it occurred to Mahānāma, “It’s too late to pay homage to the Buddha today. He’s tired. Tomorrow I’ll pay homage to the Buddha.” He bowed to the Buddha and respectfully circled him, keeping him on his right, then he left.
Then, when the night had passed, Mahānāma the Sakyan went up to the Buddha, and sat down to one side. The Buddha said to him:
“Mahānāma, there are these three teachers found in the world. What three? One teacher advocates the complete understanding of sensual pleasures, but not of forms or feelings. One teacher advocates the complete understanding of sensual pleasures and forms, but not of feelings. One teacher advocates the complete understanding of sensual pleasures, forms, and feelings. These are the three teachers found in the world. Do these three teachers have the same end or different ends?”
When he said this, Bharaṇḍu said to Mahānāma, “Say they’re the same, Mahānāma!”
The Buddha said, “Say they’re different, Mahānāma!”
For a second time, Bharaṇḍu said, “Say they’re the same, Mahānāma!”
The Buddha said, “Say they’re different, Mahānāma!”
For a third time, Bharaṇḍu said, “Say they’re the same, Mahānāma!”
The Buddha said, “Say they’re different, Mahānāma!”
Then it occurred to Bharaṇḍu, “The Buddha has rebuked me three times in front of this illustrious Mahānāma. Why don’t I leave Kapilavatthu?” Then Bharaṇḍu the Kālāma left Kapilavatthu, never to return.
Bharaṇḍukālāmasutta
Ekaṁ samayaṁ bhagavā kosalesu cārikaṁ caramāno yena kapilavatthu tadavasari.
Assosi kho mahānāmo sakko: “bhagavā kira kapilavatthuṁ anuppatto”ti. Atha kho mahānāmo sakko yena bhagavā tenupasaṅkami; upasaṅkamitvā bhagavantaṁ abhivādetvā ekamantaṁ aṭṭhāsi. Ekamantaṁ ṭhitaṁ kho mahānāmaṁ sakkaṁ bhagavā etadavoca: “Gaccha, mahānāma, kapilavatthusmiṁ, tathārūpaṁ āvasathaṁ jāna yatthajja mayaṁ ekarattiṁ vihareyyāmā”ti.
“Evaṁ, bhante”ti kho mahānāmo sakko bhagavato paṭissutvā kapilavatthuṁ pavisitvā kevalakappaṁ kapilavatthuṁ anvāhiṇḍanto nāddasa kapilavatthusmiṁ tathārūpaṁ āvasathaṁ yatthajja bhagavā ekarattiṁ vihareyya.
Atha kho mahānāmo sakko yena bhagavā tenupasaṅkami; upasaṅkamitvā bhagavantaṁ etadavoca: “natthi, bhante, kapilavatthusmiṁ tathārūpo āvasatho yatthajja bhagavā ekarattiṁ vihareyya. Ayaṁ, bhante, bharaṇḍu kālāmo bhagavato purāṇasabrahmacārī. Tassajja bhagavā assame ekarattiṁ viharatū”ti.
“Gaccha, mahānāma, santharaṁ paññāpehī”ti.
“Evaṁ, bhante”ti kho mahānāmo sakko bhagavato paṭissutvā yena bharaṇḍussa kālāmassa assamo tenupasaṅkami; upasaṅkamitvā santharaṁ paññāpetvā udakaṁ ṭhapetvā pādānaṁ dhovanāya yena bhagavā tenupasaṅkami; upasaṅkamitvā bhagavantaṁ etadavoca: “santhato, bhante, santhāro, udakaṁ ṭhapitaṁ pādānaṁ dhovanāya. Yassadāni, bhante, bhagavā kālaṁ maññatī”ti.
Atha kho bhagavā yena bharaṇḍussa kālāmassa assamo tenupasaṅkami; upasaṅkamitvā paññatte āsane nisīdi. Nisajja kho bhagavā pāde pakkhālesi.
Atha kho mahānāmassa sakkassa etadahosi: “akālo kho ajja bhagavantaṁ payirupāsituṁ. Kilanto bhagavā. Sve dānāhaṁ bhagavantaṁ payirupāsissāmī”ti bhagavantaṁ abhivādetvā padakkhiṇaṁ katvā pakkāmi.
Atha kho mahānāmo sakko tassā rattiyā accayena yena bhagavā tenupasaṅkami; upasaṅkamitvā ekamantaṁ nisīdi. Ekamantaṁ nisinnaṁ kho mahānāmaṁ sakkaṁ bhagavā etadavoca:
“tayo khome, mahānāma, satthāro santo saṁvijjamānā lokasmiṁ. Katame tayo? Idha, mahānāma, ekacco satthā kāmānaṁ pariññaṁ paññāpeti; na rūpānaṁ pariññaṁ paññāpeti, na vedanānaṁ pariññaṁ paññāpeti. Idha pana, mahānāma, ekacco satthā kāmānaṁ pariññaṁ paññāpeti, rūpānaṁ pariññaṁ paññāpeti; na vedanānaṁ pariññaṁ paññāpeti. Idha pana, mahānāma, ekacco satthā kāmānaṁ pariññaṁ paññāpeti, rūpānaṁ pariññaṁ paññāpeti, vedanānaṁ pariññaṁ paññāpeti. Ime kho, mahānāma, tayo satthāro santo saṁvijjamānā lokasmiṁ. Imesaṁ, mahānāma, tiṇṇaṁ satthārānaṁ ekā niṭṭhā udāhu puthu niṭṭhā”ti?
Evaṁ vutte, bharaṇḍu kālāmo mahānāmaṁ sakkaṁ etadavoca: “ekāti, mahānāma, vadehī”ti.
Evaṁ vutte, bhagavā mahānāmaṁ sakkaṁ etadavoca: “nānāti, mahānāma, vadehī”ti.
Dutiyampi kho bharaṇḍu kālāmo mahānāmaṁ sakkaṁ etadavoca: “ekāti, mahānāma, vadehī”ti.
Dutiyampi kho bhagavā mahānāmaṁ sakkaṁ etadavoca: “nānāti, mahānāma, vadehī”ti.
Tatiyampi kho bharaṇḍu kālāmo mahānāmaṁ sakkaṁ etadavoca: “ekāti, mahānāma, vadehī”ti.
Tatiyampi kho bhagavā mahānāmaṁ sakkaṁ etadavoca: “nānāti, mahānāma, vadehī”ti.
Atha kho bharaṇḍu kālāmassa etadahosi: “mahesakkhassa vatamhi mahānāmassa sakkassa sammukhā samaṇena gotamena yāvatatiyaṁ apasādito. Yannūnāhaṁ kapilavatthumhā pakkameyyan”ti. Atha kho bharaṇḍu kālāmo kapilavatthumhā pakkāmi. Yaṁ kapilavatthumhā pakkāmi tathā pakkantova ahosi na puna paccāgacchīti.